Recension: W. Szymborska

Författare - Wislawa Szymborska

Titel - Nära ögat

Översättning - Anders Bodegård

Utgivningsår - 1997

Förlag - FIB:s Lyrikklubb

 

Jag har för vana att avsluta dagen med att läsa några dikter innan jag släcker lampan. En mycket behaglig avslutning på en arbetsdag som jag varmt kan rekommendera.

En bok som jag då varmt puffar för är en liten, för ögat oansenlig sammanställning av den polska nobelpristagerskan Wislawa Szymborska - "Nära Ögat". Dikterna har både översatts och valts ut av Szymborska gode vän i över 30 år: Anders Bodegård, och han har gjort ett förträffligt arbete. De 27 dikterna är små mästerverk, små guldkorn, var för sig, och ihopfogade, tillsammans, bredvid varandra på detta sätt, utgör de ett måste i ett hemmabibliotek.

Szymborksa är en språkkonstnär av stora mått, en språkakrobat av en alldeles särskild sort, där många av dikterna gör våghalsiga saltomortaler - utan skyddsnät; en av dikterna har också passande nog titeln "Akrobaten". Merparten av dikterna är annars hämtade från samlingen "Slutet Och Början" som utgavs 1993, men vi hittar också små pärlor från 50-talet, den äldsta är betitlad "Fyra På Morgonen": Timmen mellan natt och dag. / Timmen mellan mage och rygg. / Timmen för dem som är trettio.

Wislawa Szymborska föddes 1923 i den polska staden Bnin, men växte upp i Krakow där hon levde under hela sitt liv och där hon avslutade sin jordiska vandring i februari 2012.

I mars 1945, två månader före andra världskrigets slut, blev hon publicerad för allra första gången; det skedde i en dagstidning och dikten hette Szukam Slowa - Jag Söker Ordet. 1953 började hon arbeta för det litterära magasinet "Litterärt Liv" och stannade där i 38 år. I Sverige introducerades hon 1980 av det lilla förlaget OrdStröm med volymen "Aldrig Två Gånger" och hon belönades med Nobelpriset 1996. Hon var verkligen sparsmakad; under sin levnad publicerade hon bara omkring 300 dikter. Hon var extremt noggrann med sina formuleringar; ansåg att varje dikt skulle stå för sig själv och verka i dialog med läsaren.

In i det sista var hon aktiv. Bara några månader innan sin bortgång skrev hon dikter för en ny samling med den lätt ironiska titeln "Nu får det vara nog".

I Sverige är hon, vid sidan av Tomas Tranströmer, en av de mest lästa poeterna. Hennes lyrik läses ofta på begravningar och i den svenska konfessionella boken "Den Svenska Högtidsboken" finns hon representerad med inte mindre än tio dikter.

Hennes specialitet i sin diktning, något som märks mycket väl i denna lilla samling, är att hon på ett vardagsnära vis, men med knivskarp intelligens och ofta med traditionell polsk ironi, lyckas visa att tillvaron pågår - hela tiden, att varje ny dag är ett underverk som man bör försöka ta till sig. Hon är inte de stora anfäktelsernas eller känsloyttringarnas poet. Hon har en vidunderlig förmåga att helt stilla och lugnt se allting ur evighetens synvinkel, ständigt ödmjukt medveten om att hon själv bara är en budbärerska.

I denna fina samling finns dikten "Slutet och Början" (ett utdrag): Efter varje krig / måste någon städa upp. / En någorlunda ordning / uppstår inte av sig själv. // Någon måste skyffla undan / spillrorna från vägarna / så att vagnarna ska kunna / forsla undan liken. // Någon måste dra fram en stock / och stötta upp väggen, / någon sätta glas i fönstret / och hänga dörren på gångjärn. // Det gör sig inte på bild / och pågår i åratal. / Alla kameror har redan åkt / till ett annat krig.

Helt fantastiskt!

Och jag kan inte nog betona: läs denna lilla bok. Njut av dessa 27 dikter, dessa ödmjuka, och många gånger humoristiska, betraktelser över livet.

När jag nu sätter betyg gör jag det i jämförelse med all annan litteratur i gruppen "Lyrik". De andra grupperna är "Skönlitteratur", "Historia", "Biografier".

Betyg: !  !  !  !  !  !  !  !  (8)