Recension: S. Larsson

Författare - Stig Larsson

Titel - Nyår

Utgivningsår - 1984

Förlag - Bonniers

 

Poet, dramatiker, romanförfattare och filmregissör är några av de titlar Stig Larsson kan ha på sitt visitkort. Han föddes 1955 i Skellefteå och vid fem års ålder gick familjens flyttlass till Umeå. Till Stockholm anlände Larsson så småningom för att utbilda sig till filmare vid Dramatiska Institutet. Hans romandebut kom 1979 med Autisterna.

Denna roman, Nyår, handlar om en man som ligger medvetslös i 11 dagar efter en skidolycka. Man lyckas rädda hans liv efter omfattande hjärnoperationer, men inte utan biverkningar: han förlorade sitt minne. Efter några dagar återkommer dock minnet och han åker hem till det liv som var hans, sin fru och två barn i en by utanför Vilhelmina. Han brottas med tunga frågeställningar, som ... vem är han, egentligen, han kanske är någon annan? En natt skriver han en lapp till sin hustru och reser till Stockholm, på lappen har han skrivit att hon i fortsättningen kan betrakta honom som död. Han träffar en man som låter honom sova över i hans lägenhet och alldeles innan han somnar inser han att allting börjar i just detta ögonblick. Just nu.

Men vad handlar boken om?

Egentligen?

Enligt förordet (skrivet av Jan Arnald) handlar Nyår om självbedrägeriet; glappet mellan vår självbild och den bild av oss själva som vi ger andra människor. Nyår handlar om människan som inte är herre i sitt eget hus, om ett utanförskap, ett främligskap inför andra människor, om det onda som kanske inte är ont avsett, om oförmågan att på allvar känna någonting för andra. Men ... när man läser boken inser man kanske inte det. Man glider med i berättelsen, gata upp och gata ner i Stockholm, in och ut ur lägenheter och det röks en väldans massa cigaretter under tiden.

Någon direkt intrig finns inte (åtminstone har jag inte hittat någon), något som driver handlingen framåt finns inte heller. Boken verkar skriven i en enda lång utdragen ... suck. Det finns ingen struktur, ingen substans och det blir lite tröttsamt att läsa så mycket om så litet. Många litteraturkritiker hyllar denna bok, medan många andra sågar den. Jag är nog någonstans mittemellan.

Ska man ha en riktig behållning av boken, om man ska kunna komma berättelsen in på livet - då ska man nog läsa boken igen ... och igen ... och igen ...

Betyg: !  !  !  !  (4)