Recension: K. Boye

Författare - Karin Boye

Titel - Kallocain

Utgivningsår - 1940

Förlag - Bonniers

 

En riktigt kuslig berättelse om ett samhälle där individen enbart har betydelse såsom en del i ett system; alltid avlyssnad och filmad, övervakad dygnet runt och alltid med den överhängande faran att bli angiven och dömd till döden. En skrämmande profetia över hur det skulle kunna se ut om en stat skulle styras av ett tekniskt fulländat kontrollsystem där individen ständigt kan övervakas. Science-Fiction anno 1940!

Kallocain är Boyes mest kända roman och finns översatt till fler än tio språk. Boken är inspirerad av den dåvarande samhällsutvecklingen i Tyskland, där Boye fick uppleva nazismens uppgång på nära håll då hon tillfälligt bodde i Berlin mellan 1932 och 1933, men även av utvecklingen i Sovjetunionen.

Landet i boken, Världsstaten, har på grund av krigshot från Universalstaten tvingat ner människorna under jord. Där lever de i olika "celler": Kemistäder, Skostäder osv, men byggnationen sträcker sig neråt som skydd mot faran. För att undvika spionage tillåts inte medborgarna i de olika cellerna att besöka varandra och om familjer splittras är det för gott.

Statens kontrollsystem fullbordas den dag kemisten Leo Kall uppfinner en drog som uppkallas efter uppfinnaren Leo Kall, Kallocain. Detta serum får människor att avslöja sina innersta tankar och känslor och är avsett att användas för att avslöja statsfientliga tankar.

En raffinerad intrig - inte sant?

Språket i boken är tät och intensiv, det riktigt glöder av iver och det sägs i förordet (av Jerker Virdborg) att Boye skrev boken sommaren 1940, till största delen i Allingsås och i en enda ingivelse, utan paus och med svett och invärtes kräkningar. Hon uppger i ett brev att Franz Kafkas skräckstämningar varit en viktig inspirationskälla.

Kallocain blev Boyes sista roman. Strax efter utgivandet och de stegrade framgångarna beskrev hon att hennes privatliv genomgått ett sammanbrott, att hennes privata problem fördjupades alltmer och att den inre skulden och tomheten bara stegrades i takt med allt beröm.

Åtta månader efter utgivandet, sent i april 1941, hittades Karin Boye död, sittande mellan några stenblock på en kulle strax norr om Allingsås. Hon hade tagit sitt eget liv med hjälp av en överdos av sömnmedel.

Ett tragiskt levnadsöde som det kanske kan vara bra att känna till när man ger sig i kast med denna starka berättelse.

 

Betyg: !  !  !  !  !  !  (6)