Recension: P. Vincenzi

 

Författare - Penny Vincenzi

Titel - Vår bästa tid

Originalets titel - Best of times

Översättare - Jan Järnebrand

Utgivningsår - 2009

Förlag - Bonnierpocket

 

Jag säger det direkt: Det här var ingen bok som tilltalade mej. Så var det sagt.

Men det behöver inte betyda att boken inte tilltalar dej. Du får allt vara så vänlig att läsa själv och bilda dej en egen uppfattning.

Men jag måste också - i rättvisans namn - säga att de första 200 sidorna var ... helt okej. Då var jag involverad i handlingen och nyfiken på vad som skulle hända. Men det är sen, den sista halvan lite drygt, som det blir sååååå segt.

Författarinnan, Penny Vincenzi, har som så många andra engelska författare, en bakgrund som journalist och hon beskriver vad som kan inträffa när den totala katastrofen slår till i all sin obarmhärtiga grymhet. Hur vanliga, ordinära människors liv och vardag förändras och påverkas.

Katastrofen i detta fall är en våldsam bilolycka på en av Englands motorvägar. En långtradare med släp kränger plötsligt till, kör över mitträcket och kommer över på den motsatta körbanan med katastrofala konsekvenser som följd. Död, blod och lemlästade människor - och några som inte skadades alls, eller nästan inget alls - fysiskt ..... En försenad brudgum med mörka hemligheter på sitt samvete, en ung skådespelerska med chans på drömrollen om hon kommer fram i tid, en äldre dam som ska möta sin ungdoms kärlek på flygplatsen, en framgångsrik läkare vars hustru tror att han är på väg hem från en konferens, men där älskarinnan sitter bredvid honom.

Dessa människors fortsatta öden lyckas Vincenzi att på ett trovärdigt sätt berätta om och locka till fortsatt läsning - till att börja med. Denna väv av människor och intriger är riktigt intrikata, men det är nånstans nu som berättelsen kränger till och tippar över. Jag slås plötsligt av att alla kvinnor är så otroligt vackra och sexiga på sina långa ben och männen som mycket karlakarlar (de flesta). Allt verkar så tillrättalagt och konstruerat. Det gör att berättelsen tappar förtroende, det är inte längre verkligt. Jag menar ... vilka går omkring i verkligheten på långa sexiga ben och beskriver en olycka som "fasansfull"? Nja ... det blir som sagt tillrättalagt och ... onödigt.

Jag kommer att tänka böcker i Harlequin-serien eller sjukhusromaner, litterära såpoperor.

Nej - detta var ingenting för mej, men jag gav romanen en ärlig chans. Det är alla romaner värda.

Betyg: !  !  !  (3)