Författare - Patrick Redmond
Titel - Ögonsten
Originalets titel - Apple of my eye
Översättare - Ylva Stålmarck
Utgivningsår - 2003
Förlag - Wahlström & Widstrand
Den engelske författaren Patrick Redmond föddes 1966 och bor nu sedan en tid tillbaka i staden Chelmsford i grevskapet Essex, ca 5 mil från London. Boken Ögonsten är hans tredje roman på svenska.
Och vilken bok sen!
En riktig rysare! (eller thriller som det står på omslaget).
Jag har alltid haft svårt för böcker inom kategorin deckare, eller spänningsromaner som en del också kallas, just av den orsaken att det är svårt att skriva en riktigt spännande berättelse, en berättrelse där man rycks med in i handlingen/intrigen och inte vill lägga ifrån sig boken då man är så nyfiken på hur det hela ska sluta. Jag har inte läst många sådana böcker, men den här boken är verkligen en roman som sticker ut och skiljer sig från mängden. Den är ett undantag.
Detta är en riktigt riktigt bra och spännande bok!
En riktigt spännande bok måste vara oförutsägbar. Jag som läsare ska inte på förhand kunna lista ut vad som ska hända på nästa sida. Ögonsten är just en sådan bok - den är oförutsägbar med ett klart och distinkt språk, trovärdiga dialoger. Trots sin tjocklek är berättelsen komprimerad och förtätad, man vet inte vart berättelsen ska ta vägen, vad som händer härnäst. Som läsare blir jag överraskad över en del vändningar och passager i berättelsen, skiftningar som får boken att lyfta och sväva iväg med mej hängande strax under. Och sen alla dessa små intrikata detaljer som författaren smyger in i språket och som gör att berättelsen så markant skiljer sig från dussinet andra i denna genre:
"Hennes mamma satt i soffan i morgonrock. Hon var barfota. Med ena handen drog hon oupphörligt i en hårtest. På kaffebordet stod en tekanna och två koppar, ett enormt fat med smörgåsar och ett äpple med ett brinnande ljus i mitten. "Mamma?" Inget svar. På radion sände man en pjäs om sjömän".
Korta meningar som förtätar berättelsen, som trycker ihop intrigen och gör beskrivningen så levande. Och så den lilla, egentligen obetydliga, detaljen på slutet: att radion sänder en pjäs om sjömän!?
Egentligen är det totalt ovidkommande, men i detta sammanhang bidrar det till att höja spänningen ytterligare några grader. Dessa detaljer är vad musiken är för filmen - absolut nödvändig.
Och författaren har just denna berättarstil som är så underhållande, målande och träffsäker.
Det är England och sent femtital. Ronnie Sidney är i tonåren och sin mammas älskade ögonsten i en annars grå och trist tillvaro. Ingen känner lille Ronnie lika väl som hon, hans mamma. Omständigheterna gör att Ronnies mamma tvingas lämna bort sin son som på nåder tas om hand av en fosterfamilj - och Ronnie får hela tiden höra att han är en oäkting. Han växer upp och blir en ung snygg grabb som både är välartad och intelligent och riktigt duktig på att teckna och måla.
Susan Ramsey ser ut som en liten filmstjärna - Elisabeth Taylor. Hon har under sin uppväxt överösts med kärlek av sina föräldrar, men när pappan dör förändras hennes tillvaro radikalt. Han ersätts av en illasinnad styvfar som förvandlar Susans liv till en mardröm.
När Ronnie och Susan möts är de i de tidiga tonåren och de dras till varandra som två magneter, de är varandras tvillingsjälar. Kärleken är stark, ömsesidig och oundviklig. Susan får Ronnie att avslöja sitt sanna jag, något som förfärar henne .....
Detta är en bok jag gärna kan rekommendera till den som vill sätta tänderna i en riktigt spännande bok. Men se till att du har gott om tid på dej. Det är svårt att sluta läsa när man kommit in i berättelsen. En natt släckte jag inte lampan förrän klockan tre. Jag kunde bara inte sluta. Jag måste få veta hur det går. Och sådär höll det på, sida upp och sida ner. Läs själva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar