Recension: M. Albom

 

Författare - Mitch Albom

Titel - Tisdagarna med Morrie

Originalets titel - Tuesdays with Morrie

Översättare - Kerstin Hallén

Utgivningsår - 1997

Förlag - Månpocket

 

Den amerikanske författaren, journalisten och kolumnisten Mitchell Savid "Mitch" Albom slog 1997 igenom med dunder och brak med boken Tisdagarna med Morrie. I fyra år låg hans debutbok på New York Times Bestseller-lista. Snacka om debut!

Den boken, samt de nästkommande, har hittills sålt i 20 miljoner exemplar, han är utgiven i 50 länder och finns översatt till 43 språk. Att han numera kan titulera sig höginkomsttagare är nog inte att ta i alltför mycket - och allt startade med denna bok: Tisdagarna med Morrie. En tunn, liten och oansenlig bok på lite drygt 180 sidor som kom att förändra hans liv. Och inte bara hans liv, utan säkert många av hans läsares liv eftersom detta är en berättelse som berör.

Morrie Schwartz var Mitch Alboms favoritprofessor och på examensdagen lovade Mitch att hålla kontakten, men det blev som det brukar bli, det tog 20 år innan han hörde av sig till sin gamle sociologiprofessor. Av en ren slump fick han syn på sin gamle lärare i TV. Han hade drabbats av en nervsjukdom, en djävulsk sjukdom som långsamt långsamt förlamar hans kropp, men inte hans briljanta sinne och hans lust att leva livet fullt ut, ända till slutet. Vi känner till sjukdomen som ALS.

Mitch beslutar sig för att besöka professor Schwartz varje tisdag, precis som under studieåren. De samtalar om allt möjligt - kärlek, äktenskap, förlåtelse, saknad och död, allt som känns angeläget just då och där. Denna pånyttfödda vänskap blir till professor Schwartz sista föreläsning, fylld av visdom och erfarenhet, en lektion i konsten att leva. Denna sista kurs ägde rum en gång i veckan, på tisdagar, i professor Schwartz' hem. Den började efter frukosten. Ämnet var Livets Mening. Undervisningen byggde på Erfarenhet, men i stället för examen avslutades kursen med - en begravning.

I denna varma, ömsinta berättelse får vi följa professor Schwartz's mödosamma väg mot slutet. Vi får ta del av hans liv, hans tankar och känslor, hans erfarenheter och drömmar. Varje tisdag har sitt eget kapitel där de samtalar om olika saker, den första tisdagen pratar de om världen, den fjortonde och sista tisdagen säger de adjö till varandra.

Språket i denna berättelse är inte det sedvanliga "romanspråket", det är mer att likna vid en uppsats, eller kanske som en essä. Jag har lite svårt att förhålla mej till denna typ av text. Det känns mer som ett av alla dessa TV-program som följer ambulanspersonal i det dagliga arbetet, där kamerorna zoomar in både benbrott och hjärtinfarkter för att sedan följas av - reklam.

Nja - denna bok motsvarar inte mina förväntningar. Det känns lite väl "amerikanskt". Lite träffande då att läsa ett citat i boken av Morries favoritpoet W. H. Auden: Många arter drabbas av ödet: bara en hotar sig själv.

Men visst stämmer boken till eftertanke. Man stannar upp i texten, lägger boken åt sidan och seglar iväg i sina egna tankebanor en stund och jag tror inte det finns någon människa på denna planet som djupt inuti sig själv inte blir berörd av denna berättelse.

Betyg: !  !  !  !  !  (5)